För drygt
en månad sedan drabbades Lord av en stroke. Han började vingla och snubbla men var pigg och glad för övrigt. Han kunde dock inte följa med på promenader men vinglade runt i trädgården, verkade inte ha ont och vi hoppades på bättring. Men ingen sådan kom och igår rusade han utför yttertrappan och föll ihop nedanför utan att kunna resa sig.Han blev 10½år men var fräsch som en unghund. Det är väldigt tråkigt men var absolut nödvändigt att hjälpa honom vidare. Nu springer han på ängarna i hundhimlen med alla kompisar, mamma Ally, syster Lady och systerson McAdam utan bekymmer.
Här är en typisk bild på Lord i flocken. Alla andra samsas på hundfilten men Lord behöver space och trängs inte med någon annan! Vi saknar honom!
5.5.15
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)