Säsongsavslutning med klubbmästerskap i Sjöbo 27/11 2016

Vi hade tur med vädret så tillvida att solen sken - men det var kallt och blåsigt! Jessica och Robban kom för att ffg se hur det går till vid LC-tävlingar. Jessica värmde upp både Janus och Didi och för dom gick det mycket bra. Didi blev etta i championklassen och Janus trea i licensklassen där det var rejäl konkurrens. Rumba tävlade ffg och kom på en åttondeplats totalt, vilket inte var illa. Hon klarade också sin licens så nästa år blir spännande.! Nu inväntar vi resultatlistorna från året, som tyvärr inte varit optimalt för våra medelålders hundar men vi hoppas på att båda platsar på tio-i-topp.!Håll tummarna!!!

Framgångarna fortsätter! Båda på pall igen i Mariestad 4/9 2016!

Vi anlände till provplatsen i Mariestad redan på fredag eftermiddag eftersom det skulle vara möjligt för lilla Rumba att springa ett lopp ensam efter trasan - något hon aldrig gjort. Tyvärr blev det mörkt innan banan var klar så hon fick vänta tills på lördag morgon då hon fick testa banan. Det gick alldeles utmärkt. Efter lunch sprang hon så sitt första licenslopp med stödhund och på söndagen det andra loppet med sin syster Raya. Båda godkända. Nu väntar vi tills hon blir 15 månader då hon kan springa sitt sista lopp för att få licens.
Efter första loppet låg Janus etta bland nationella hanar och han slutade på en andraplats. Var Didi låg efter första loppet fick vi aldrig veta - det var ett väldigt strul på sekretariatet som provade ett nytt system - men hon slutade på en tredjeplats bland internationella tikar. Inte dåligt av våra hundar som ju börjar komma upp i ålder att hävda sig så bra bland alla duktiga nykomlingar!

Janus och jag hann inte samla oss riktigt!

Äntligen på pallen igen!! Strömsholm 2/8 2016.

Internationella provet i Strömsholm ska vi minnas med glädje. Provplatsen var mycket vacker nära slottet och på väg till banan korsade man strömmande vatten. Vädret var perfekt, organisationen utmärkt och båda Grändens tävlande kom på pall. Visserligen inte lika högt upp som vi är bortskämda med men vi fick årets första rosetter med oss hem. Janus kom femma i nationell klass och Didi fyra. Anni vann och Juno deltog inte.

EM i Slovakien 2016

Detta var vårt sjätte EM och det absolut tristaste! Vi hade stora förväntningar när vi startade tillsammans med Ingela Källbring den trettonde juni. På kvällen skulle vi sammanstråla med fam Helds som kom via Danmark. Men vår planering sprack redan där och vi anlände på olika tider till första överenskomna stoppet. Men till nästa stop kom vi fram samtidigt och där samlades väldigt många hundar som skulle till EM. På onsdag eftermiddag nådde vi provplatsen i hällregn och lervälling! Dagen efter kunde vi torka upp och glädjas åt den vackra trakten i bergen.Sen blev väntan lång - whipparna skulle springa först sista dagen - söndagen.
Men vädret var fint, kanske lite för varmt. Banorna var krävande, några ordentligt kuperade.
På den första banan dom sprang var piloten jättebra och det gick undan. Efter det loppet låg Janus bäst till av dom svenska whipparna. På bana 2 och 3 gick det trögt och piloterna fick mycket kritik - en blev så arg att han lämnade sin post! Både Didi, som jag startade, och Janus som Leif startade fick avbrutna lopp. Didi bara efter ett par hundra meter, så vi fick starta om direkt. Fel enligt regelverket! Janus däremot hann springa en tredjedel av banan innan det blev stopp - kanske för att han tog trasan för den hade han i munnen när stackars Leif äntligen nådde fram till domaren med två whippar under armarna. Ingen fråga om omstart utan dom fick starta där dom stannat. Helt fel enligt regelboken men det kändes lönlöst att ifrågasätta. Det var redan klart att prisutdelningen skulle bli en nattlig tillställning.Så blev det också - dessutom i ösregn. Janus blev nog den sämsta av svenska whipparna och Didi inte mycket bättre! Det gick däremot bättre för våra vänners hundar - BangBang tog en sjätteplats i premiären för Sprint (för stora för internationell klass) och lilla Anni sprang upp sig rejält och kom på fjärdeplats. Det var dom enda svenska whipparna på pall och det var roligt.
Vägen hem vill vi helst glömma. Första dagen på motorvägen i Slovakien fick vi punktering!!!!! Där miste vi kontakten med ressällskapet, blev stående i närmre ett dygn. Leif körde 87 mil i sträck för att vi skulle hinna med färjan, vilket vi lyckades med tack och lov!! Men trots allt var vi alla välbehållna, bilen fick två nya (dyra) backdäck och vi kom hem till midsommarfirande med vänner. Men EM i Slovakien är inget som vi ser tillbaka på med glädje precis!

Andra stoppet på nervägen bjöd Helds på landets goda öl!

Väntan blev lång!

Som sagt!

Junos lopp i Danmark april maj 2016

Detta fina lopp renderade en vinst och ett cacil. Juno är nu både svensk och dansk LC-champion och snart internationell sådan också. Om hon fortsätter att springa lika bra som här!!!!

Janus första lopp i Bråviken april 2016

Nu har jag äntligen fått hjälp att ladda ner och spara videos. Så här kommer den första.

Årets första tävlingar - inget att skryta om!

Årets första prov i Sjöbo den 9/4 blev en riktig besvikelse för mig och Janus. OK, janus brydde sig väl inte så mycket men jag gjorde det desto mer! Han har alltid varit enkel att starta så jag blev helt överraskad när han plötsligt blev helvild vid starten. Jag råkade släppa honom lite för tidigt men domarna ansåg inte att det påverkade loppet och han fick inga minuspoäng. När resultatet redovisades låg han på förstaplats!!!Inför andra starten tycker man att jag borde vara beredd. Och det tyckte jag själv att jag var. Men denna gång blev det en rejäl tjuvstart och vi blev ordentligt straffade. Han åkte ner från första till sextonde plats
Didi kom också på en sextondeplats men fick mer poäng eftersom det var fler startande tikar än hanar.

I Söderköping en vecka senare tordes jag inte starta honom utan överlät det till Leif. Janus genade rejält i början av loppet men sprang sedan superbra och lyckades (som vanligt) få in trasan i munkorgen. Tre personer försökte med alla medel, en lyfte, en blåste i öronen och Ove Wiktorsson stack in handen och tryckte en finger upp i gomen. Någon föreslog att man skulle klämma på kulorna och ett rungande skratt utbröt när Leif meddelade att han inga hade. Det blev Janus som avgick med segern och kunde stolt promenera ut från banan. Pia Hedman tog bilden på vinnaren.
Trots geningen i början kom Janus på en fin åttondeplats men åkte ner till en sextondeplats efter andra loppet. Didi var inte i form och låg på plats 40 av 56 tikar efter första men sprang upp sig till en 31aplats efter andra. Ja inte var premiären som i fjor då båda stod som vinnare!

Betty Mc Beal 10 år!!!

I dag fyller vår stora lilla stjärna hela tio år. Lite värdigare i sitt uppträdande men fortfarande pigg och rask. Det är nu sju år sedan hon blev Sveriges första Europamästarinna och hon är fortfarande den enda hittills.

H

ennes meritlista torde ingen kunna matcha - hon är sannerligen en unik whippet! Vi grattar hennes bröder Mc Alister och Mc Anthony och skickar varma tankar till Mc Adam i hundhimlen.

Glädje och sorg på det nya året!

Den femte januari fyllde David hela femton år!!!! Åhuskusinerna var här och firade honom med sång och presenter. Han har senaste året tacklat av och var betydligt magrare än på fotot ovan som togs för två år sedan. Sista året var han stel i lederna, såg dåligt och hörde inget vidare. Men han åt och promenerade varje dag minst tre kilometer, t.o.m. galopperade när han blev efter. Dag två efter födelsedagen vägrade han gå ner för trappan när vi skulle ut, så Leif fick bära honom. När vi kom till havet haltade han i snön och vi fick avbryta och köra hem. Hittade inget fel på vänster fram som han inte stödde stadigt på men hoppades att det skulle bli bättre. När han dag tre vägrade sin frukost - han får alltid enbart godsaker till de andras förtret - och jag inte lyckades få i honom hans kortison och benet vek sig under honom så insåg jag att jag måste skiljas från min älskling. Veterinären gav honom den första sprutan medan han låg tryggt i min famn i bilen så han var inte medveten om när han bars in för avslutningen. Jag grät floder!
Han har senaste året följt i mina fotspår som en skugga och sovit tätt intill mig i sängen. Trots den enorma saknaden är jag lycklig över att han slapp lida och levde ett bra liv in i det sista.